Men innan, långt innan,
är det bara han och jag och en låst dörr
och vi står i en klaustrofobiskt liten duschkabin på fjärde våningen
och jag når honom bara till halsgropen.
Han håller duschmunstycket mellan oss så att vattnet
kan hitta nya vägar från hans bröst till mitt,
hans axlar tar andan ur mig och ingenting annat
spelar någon roll för mina armar kan vila så lugnt runt hans ländrygg.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment