Känslan att inte räcka till hade jag haft ofta i mitt liv.
Och den var det värsta jag visste.
Folk stöttade sig på mig och förväntade sig att jag skulle vara stadigare än ett berg.
Men sanningen var att jag rasade ihop inombords hur lätt som helst.
Det kändes som att jag hade svar på allt ett tag.
Men sedan blev det bara tomt.
Och jag ville bara skrika sluta! men det hade jag inte modet till.
Så jag bröt ihop och gjorde fel beslut som kanske egentligen var rätt(?)
eftersom det gjorde mig till den människan jag är.
No comments:
Post a Comment